Sten till sten

Sitter här i S lägenhet och myser framför tvn med vindruvor och är duktigt sugen på en bulle men att jag skulle orka gå till Mathis och hämta - ne. Det är ju typ hundra steg dit, det är för långt :P

Otroligt va skönt det kan vara med tv eller musik ibland som får en att tänka på något annat bara för en stund. Verklighetsflykt. Vad är grejen med det egentligen? Varför vill man fly undan en stund?

Jag blir så galen på att människan aldrig är nöjd. Jag vill vara nöjd och jag jobbar aktivt ganska hårt faktiskt för att komma dit rent mentalt för det finns inget i den yttre världen som kommer göra en nöjd. Å det kanske inte ska det heller, men jag tror att lycka bor i de korta ögonblick då du är nöjd. Nöjd med dig själv (examensdagen eller bara när du gjort något bra) eller nöjd med livet (en varm sommardag i vattnet, en dag i pulkbacken, en grillad middag med nypotatis, solvarma jordgubbar, glass, PAJ, goda vänner och mycket skratt). Även om man inte kan skratta hela tiden eller ha julafton varje dag så skulle jag vilja hitta en grund-nöjdhet liksom som man kan få ha med sig.

För att komma dit tror jag att jag skulle behöva ett "fast" jobb (vad nu det innebär och helst ett som jag trivs med) och ett boende (helst ett som jag trivs med) och en bil (helst en som rullar). Detta är de materiella sakerna. Sen vet jag inte med resten. Jag kan börja med det här.

Men nu då. Nu har jag ju inte dom där sakerna.

Nä! Just det.
Därför tänker jag vara nöjd nu. Just nu. Nöjd med mina lila vindruvor, mina korttidsjobb, min underbara tossiga pojkvän, min härliga familj med alldeles för höga krav på sig själva och mina underbara vänner som lyser upp varenda hörn av ens tillvaro :)

Man får nog se det som att hoppa från sten till sten tills man är framme vid andra sidan av ån. Alla de små nöjda stunderna är mina stenar.

__________________________________________________________

Update: har fixat bulle - NU är jag riktigt nöjd ^^