Olika tempo

Begravning i helgen... väldigt jobbigt! Vill inte göra det igen!
Samtidigt som det var väldigt vackert och stillsamt och det kändes som att man verkligen fick perspektiv på tillvaron och sina prioriteringar.
Allting saktade ner jättemycket och det var så skönt och så frustrerande på samma gång. En del av mig ville bara stanna där i långsamhetens förlovade land och ta en paus, ta vara på livet medan den andra satt och vred på sig för att jag hade så mycket annat att göra och så lite tid.

De kommande två veckorna är rekord för mig i arbete eftersom jag nu har två olika klasser i två olika skolor (dvs heltidsjobb) + bagerijobb + egna studier + dans.
Det känns verkligen som att jag fyllt upp min tillvaro till gränsen. Jag har ingen tid över för mina vänner och familj och så ska det inte vara!
Jag måste bara fortsätta tänka att det är en kort period och sen går det tillbaka till den vanliga dårskapen med två klasser i en skola + bagerijobb och egna studier + dans.

Jag har iaf sökt lite andra jobb så vi får se vad som händer.
Det skulle vara skönt att (snart) få testa på att jobba heltid med en fast inkomst och inga studier, men det skulle innebära att avbryta studierna eller studieuppehåll och det kan jag inte tänka mig om jag inte har svart på vitt ett heltidsjobb under en längre tid...
Det känns som att jag skriver detta varje gång men det är det ända jag tänker på; hur det ska gå ihop och hur länge det ska pågå... men samtidigt som det är kaos så är det kul ^^ och spännande att se om man fixar det, för tydligen gör jag det på något konstigt oförklarligt sätt.

Just keep swimming, just keep swimming.