Septembertåget

Hej hopp!
Då sitter man här igen, på båten till Uppsala. Väldigt mycket delade känslor men samtidigt till freds. Jag känner mig rätt nöjd med tillvaron och kan inte klaga. Eller jo, man kan alltid hitta saker att klaga på om man vill men jag väljer just nu att inte göra det. Det händer spännande saker just nu och det är bara att hoppa på tåget för just nu känns det som ett bättre alternativ än att stå bredvid och titta på när tåget åker iväg och alltid undra var man skulle hamnat om man hade åkt med. Liten metafor sådär. Typ bättre att ångra det man gjort än ångra det man inte gjort.

Vi får väl se om jag är lika tillfreds efter introduktionen till masterprogrammet idag 15:30-20:00 eller om jag hellre bara skulle hoppa av tåget. Det känns ändå ganska skönt på ett jobbigt sätt eller jobbigt på ett skönt sätt att vara lite för sig själv igen. Man kan behöva det ibland...

En sak är säker. Jag har nog aldrig varit så nöjd med att inte veta vad jag håller på med som jag är nu. Konstigt men sant. Jag har nog bestämt mig för att vara öppen för de mesta och istället för att veta vad jag letar efter så letar jag tills jag hittar det jag inte visste att jag letade efter. För det är nästan roligare.

Sorry om ni inte fattar något av det här inlägget men klockan är typ 08:20 och jag är filosofiskt trött och det luktar gröt med kanel i cafeterian mmmm... kanske man skulle äta nåt.