Jag blir knäpp

Jag blir knäpp när jag är "ledig".
Å då menar jag inte positivt-skratta-åt-allt-för-att-man-är-trött-knäpp utan jag menar deppa-ihop-och-äta-skräp-hela-dagen-och-undvika-allt-knäpp.
Å jag menar inte ledig som jag-har-semester-å-va-skönt-ledig utan ledig som i jag-har-inget-jobb-ledig...
Man blir direkt slö, inåtvänd och negativ till allt och jag har försökt hårt att inte hamna där men... det regnar ute, det är kallt och höst och jag sitter i mitt flickrum framför datorn och väntar på något.

Jag vill verkligen inte hamna där jag var när jag gick ut Lusse! Jag måste ju ändå säga att jag har bättre förutsättningar nu än då, akademisk examen och så. Men varför känns det då som att jag nu har rivit allt jag försökt bygga upp under 4 års tid? På samma sätt som då hade jag jobbat jättehårt för att få en examen och sen verkade det inte räcka till för att hitta ett jobb ändå. "Ingen arbetslivserfarenhet" - berätta för mig hur man skulle ha skaffat det medan man studerat på heltid.

Liiiite svårt att motivera sig själv just nu. Liiite bitter.
Jag vet inte var jag ska börja. Jag vill inte vänta mer - jag vill göra!
Å läsa skolböcker är för mig inte riktigt göra men det är typ bara det jag kan göra just nu.
Frustrerad.
Äh, det kanske vänder snart - humöret alltså.
Jag måste bara sura en stund till först.