Är det bara jag som stör mig på den tysta hälsningen? Ni vet, när man möter någon som hälsar så tyst att han/hon bara mimar. Så störande. Kan inte människor bara hälsa ordentligt.
-Hej!
Är det så svårt? Det är ganska trevligt tycker jag. Då känner man verkligen att man har blivit på-hälsad. Det jobbiga är ju att jag också har mim-hälsat. Det beror på osäkerhet har jag kommit fram till (eller a.k.a Det åländska too-much-social-press-syndrome). Vill den mötande personen bli på-hälsad?
Det vet man inte, så man mim-hälsar.. men det är fortfarande lite fånigt.
No comments:
Post a Comment