Alla kan behöva ett lufthål lite då och då, mitt är skärgård+pensionärer+god mat haha :P
Det är något speciellt med att få rumslig distans från det man håller på med.
Jag börjar förstå grejen med semester och varför svenskar belånar sig till fördärvelse för att kunna åka iväg varje år. Det är deras lufthål, ganska onödigt dyrt kan man tycka, men ändå.
För mig räcker det med att komma en liten bit bort. Även Uppsala-helgerna har en sån effekt på mig. Distans. Ett tillfälle att tänka efter och resonera med sig själv.
Nu har jag pratat av mig, gråtit en skvätt och kommit tillbaka. Nu kör vi! Våren är snart här!
Det viktigaste är alltid att man kommer tillbaka. Helst skulle jag inte falla alls men så länge man spenderar huvuddelen av tiden ståendes så är det väl okej att falla då och då.
Sen är det ju inte helt fel att ha någon/några som fångar upp en också <3 Då blir fallet lite mjukare och vägen upp igen lite kortare.
Kram på er alla fina!
No comments:
Post a Comment