Idag var jag sista dagen på jobb för i år och jag har ingen aning om jag får komma tillbaka nästa år. Känns lite jobbigt att sluta eftersom jag gillade att jobba där, man fick rutin på livet och en stabil inkomst liksom...
Nu är det 5 dagar kvar och sen sitter man på den förbannade plåtankan och guppar påväg mot DET DÄR. Vad det nu är?
Jag vet var jag har varit i 2 år nu och vissa stunder har varit toppen men med tiden har det blivit jobbigare.. Jag kan inte låta bli att undra vilket håll det tänker gå åt och jag fruktar det värsta.
MEN nånstans där inne finns en liten envis filur som skriker Jo, det går! och vägrar sluta hoppas på att den här terminen kommer bli toppen.
Vissa säger att saker blir vad man gör dem till så jag ska försöka ställa mig bakom den envisa filuren och skrika tillsammans med den och hoppas på vinst.
När humöret sviker är det skönt att någon känner likadant.
No comments:
Post a Comment