Det slog mig mitt i allt igår att jag har blivit en åskådare, en sån som tittar på när andra spelar. Jag hänger med på andras intressen - hejar på - men har inga egna.. Hur blir det så? Har jag inga egna intressen? Va tråkigt det låter. Det kanske är därför jag är helt i mörkret när det gäller min framtida utbildning. Eller så kanske andras intressen är mina intressen fast jag inte vet om det..
Kanske det är dags att börja spela och sluta vara rädd för gräsfläckar på byxorna.
1 comment:
du e no din egen psykolog du iaf. Ska bli intressant att se var d här slutar, hehe..
Post a Comment