mmm Cake

Skoltime

Jepp, två mördardagar i skolan och jag däckade direkt när vi kom i söndags.
Det kallar jag timing.. dålig timing.
Uj, va slut jag var igår - var bara i skolan till 12 sen for jag hem och sova.
Idag var jag hela dagen från 9-16 men jag tror att folk var ganska trötta på mitt snörvlande och hostande och snytande redan efter första timmen.
Hoppas det försvinner snabbt bara för just nu missar jag ju allt insparkslekande.

Dessutom vill jag fara till stan och springa i affärer och kika på allt höstnytt och fixa andra ärenden som också måste fixas.

Men nu vila och lite pluggläsning.

Tam tam tam

Imorgon kl 12 bär det av mot studieorten Uppsala och nya äventyr!
På måndag kl 9 börjar skolan.

Just nu är det hårfix och packning av kläder som gäller, naglarna fixade jag i förrgår - man måste ju vara fresh när man ska träffa massa nya människor. Det är iaf roligare så.

Barnvakt

Sitter hemma å sitter just nu.. är lite barnvakt åt min syster men ibland kanske det är hon som är barnvakt åt mig.

Det är fredag.
På söndag åker vi. Jag har motvilligt plockat lite kläder i kassar (läs:packat).
Min mage kniper och det känns jobbigt att flytta tillbaka.

Borde egentligen göra nåt som får mig att tänka på nåt annat.
Ska försöka göra det..

Pressure

Vill inte

Idag var min första lediga dag efter jobbsommaren och jag har varit ganska deppig.
Känner mig som en liten flicka på väg till dagis som stretar och skriker - Ja vill int!

Men egentligen så vet jag att jag vill men jag är nervös, orolig, rädd.. jag blev liksom det nu i veckan efter en sommar av självförtroende.. hm, lite störande måste jag säga.

Bra musik hjälper lite

The End/Beginning/Fortsättning

Idag var jag sista dagen på jobb för i år och jag har ingen aning om jag får komma tillbaka nästa år. Känns lite jobbigt att sluta eftersom jag gillade att jobba där, man fick rutin på livet och en stabil inkomst liksom...

Nu är det 5 dagar kvar och sen sitter man på den förbannade plåtankan och guppar påväg mot DET DÄR. Vad det nu är?
Jag vet var jag har varit i 2 år nu och vissa stunder har varit toppen men med tiden har det blivit jobbigare.. Jag kan inte låta bli att undra vilket håll det tänker gå åt och jag fruktar det värsta.
MEN nånstans där inne finns en liten envis filur som skriker Jo, det går! och vägrar sluta hoppas på att den här terminen kommer bli toppen.

Vissa säger att saker blir vad man gör dem till så jag ska försöka ställa mig bakom den envisa filuren och skrika tillsammans med den och hoppas på vinst.

När humöret sviker är det skönt att någon känner likadant.