Live while your living!

Imorgon fyller jag år, jag fyller i-din-ålder-var-jag-gift-och-hade-två-barn som mamma sa och igår var deadline för min magisteruppsats. Jag skulle aldrig trott för 2 år sedan att jag skulle lämna in en magisteruppsats, inte ens i januari i år trodde jag det, inte ens för en månad sen men det har jag bannemej gjort! Ikväll har det stått baka och städa på schema och jag känner att jag skulle behöva stressa ner lite snart... Magen känns som att jag svalt knivar. "Den enda vägen uppåt nu är ner" som Oskar linnros sjunger. Han kommer till Rockoff btw. Livet rullar på kan man säga. Stora grejer på gång i och med opponeringen om 10 dagar, nya jobbet som är kaos och brorsans examen men jag är jä*ligt lycklig i slutändan, man får bara inte glömma det! Puss

Fantastiska Disney in my heart

Minnenas television

Jag håller på å försöker städa bort vintergarderoben och ersätta den med sommar ^^ men samtidigt rensa ur och göra sig av med sånt man inte använder och sådär.

Jag har såå svårt att göra mig av med grejer och jag har plötsligt insett varför så jag behövde bara dela det med er här.

Jag har tänkt en del på detta och försökt resonera så att:
"Det är bara prylar"

"Fysiska ting är inte värt något jämfört med människorna i mitt liv"

"Tingen kan inte vrida tillbaka klockan"

MEN

Jag har kommit på att det är grejerna som väcker minnena till liv och som hjälper en att komma ihåg och det är DÄRFÖR som man inte vill göra sig av med dem. Man brukar säga att minnena finns kvar även om man slänger grejen men kanske det inte finns det. För om du inte ser grejen som triggar minnet så försvinner minnet med grejen. Hemskt eller hur?!

F*ck, nu kommer jag ju aldrig vilja slänga bort något ever again... Tusan, hur ska jag komma runt detta.

Nåh, att människorna runt mig just nu är viktigare än några prylar kvarstår fortfarande.
Jag ska jobba vidare på det där men nu vet ni.

090513

Okay, now what?

Det strular lite allmänt med studierna just nu.
Jag kan inte anmäla mig till opponeringen, vilket gör mig väldigt stressad och min uppsägning för lägenheten som jag postat har tydligen inte kommit fram.... Hmpf.

Annars så känner jag att jag är sämst på att göra ingenting... Jag har ett behov av att vara produktiv hela tiden men helst på mina egna villkor.

Är just nu skitstressad för att jag inte vet om jag ska gå ut och gå, baka något, städa ut vintergarderoben, tvätta, dammsuga eller plocka in räkningar i en pärm... Mest sysslor som är tråkiga men för en vecka sen när jag nötte med uppsatsen så var allt det där superlockande och saker jag längtade efter att göra...

Känner mig duktigt förvirrad och studieskadad.

Tror det blir en arg powerwalk för att få bort frustrationen.

OMG! Jag ser ljuset!

Mail från min handledare:

"Hej!
Egentligen har du kommit så långt med din uppsats att du inte behöver resa från Åland för handledning i morgon. Jag kan svara på dina frågor på mailen så får du avgöra om du vill åka.
...
Som sagt jag ser ditt uppsatsmanus som färdigt för ventilation.
Gör som du vill i morgon med grupphandledningen.
Hälsningar
Ulla"

I can NOT believe it!