Snart

Det börjar kännas.
Snart är sommaren och jobbandet slut och pluggandet börjar.

Jag har väldigt delade känslor.
En del av mig vill medan den andra inte vill och en tredje är skräckblandat förtjust (fast det kanske är samma sak).

Det blev verkligen höst i luften över en natt, vilket var lite snopet så jag hoppas på lite mer sol innan det blir mörkt och kallt.
Jag är dock inte rädd för mörkret för oj, vilken sommar det har varit och oj va skönt och mysigt det ska bli med höst men ändå vill man ju känna sig "klar med sommaren" när hösten kommer.
Fast man blir väl aldrig riktigt klar med sommaren men ni vet vad jag menar.

Längtan och separationsångesten strider hårda strider inom mig. Personligen hejar jag nog på längtan.. tror jag.

Dagens visdomsord på jobbet: "Never look down on anyone, unless you're helping them up" [Jesse Jackson]
Lite fint sådär.